Ek

Om Ek

Ekens ved är grovporig med tydliga märgstrålar och årsringar. Kärnveden från nyhuggen ek är gul men blir efter torkning gråbrun. Splintveden växer klart åtskild och är ljusgrå. Virket från ek som vuxit snabbt är tyngre och hårdare än hos den som vuxit tätt. Det beror på att en snabbvuxen ek har större andel sommarved, som är tyngre än den mjuka kärnveden. Trädets kärnved är beständig mot röta och insektsangrepp, det är däremot inte splintveden. Eken hör till de viktigaste träden i Västeuropa och är mycket vanlig i regionen, bortsett från de nordligaste delarna. Trädet kan variera kraftigt i form. Vissa ekar har kronformad topp och blir uppemot 45 meter, andra är kupolformade och betydligt lägre. Anledningen till den speciella formen är att grenarna växer i sicksack efter att huvudskotten dött och enbart sidoskotten finns kvar.

Ek som hyvlats kan vara besvärlig att limma eftersom den är mycket blank. Att ytbehandla träet går däremot bra så länge man inte värmetorkar, eftersom det finns risk för blåsbildning över porerna.

Används till

Ekvirke utgjorde länge stommen i krigs- och handelsskepp och var därför statens egendom. Eftersom det gick åt stora kvantiteter blev ek en bristvara, och träslaget kom att betraktas som mycket exklusivt. Idag är ek inte något vanligt material vid fartygsbyggen, men enstaka exempel som tex Ostindiefararen i Götheborg är byggd i ek. Ostindiefararen är byggd efter skeppet med samma namn som gick under 1745. Ett av de främsta användningsområden idag för ek är som möbelträ.

Det är också ett populärt golvmaterial, som ger tyngd åt rummet.